Så! Nu! Phu! Fast visst finns det en del jobbiga känslor i kroppen… Men nu så! Nu är det gjort och om ett tag lär jag få veta. Spännande!! Kanske om jag har tur så har jag klarat så pass mycket att jag kan lägga maskinelement bakom mig. I alla fall teoretiskt, i skolmiljö… Om jag inte slutar som nån stackars lärare i just samma ämne en vacker dag 😉

För en vecka sen nästan, måndagen den 7 juni klockan 23:50 dimper det ner 5 stycken hemuppgifter i min mailbox. Jag har nu en vecka på mig att lösa dessa och om jag lyckas så har jag tentat av maskindelen i min 10-poängskurs i Hållf & maskinelement, (gamla skolans poäng). Så himla skönt att få göra detta! Men när man börjar gräva ner sig i uppgifterna ser man, upptäcker jag hur himla komplicerade dessa kan var…. SUCK! Det finns bland annat problem som inte behandlas i boken, problem som jag när jag gick kursen för 8-9 år sedan inte ingick i kursen… Mailade om detta långt tidigare, frågade om allt var som förr… fick inga svar, nån gång.. Nåväl, tillsammans med min älskade och duktige make borde jag väl kunna lösa dem till slut.

Marcus har dock inte pappaledigt denna vecka, men jag sitter på kvällarna. Tvätthögarna hopar sig, golven blir bara skitigare ju fler dagar som går. Av någon anledning så räcker det inte att dammsuga en eller ett par gånger per dag. Men, Ture som krälar omkring på mage drar ju upp en del av allt det mörka på golven iallafall. Hans mage blir alldeles svart de dagar han har en ljus body på sig. Dags att börja använda mörka kläder… passar ju perfekt nu när det blir sommar… eller inte!

Mensen kom även den denna vecka. För första gången sen evigheter. Vad jag inte kom ihåg var att med den så kommer även hormonerna i obalans. Jag antingen gråter av ren och skär förtvivlan över livet, över allt eller över ingenting. Eller så ler jag brett och skrattar åt mina kära små underbara barn. Tilda är i stugan med farmor, buhuuu… hon är inte hemma hos mig!! Men nu har jag ju tid att ta hand om och leka bara med Ture. Och det är ju positivt. Dessutom behöver Tilda få göra nåt utan att för den delen vara på dagis. Hon får tid att blir riktigt kry utan att behöva klättra på väggarna som hon skulle ha gjort om hon vore hemma. Men ändå, buhuuu… tårarna trillar fast jag vet att allt är som det ska just nu. Mina mest älskade har sagt det till mig. Flera gånger. ”Allt är precis som det ska vara just nu”

Tilda fyller år på fredag. Vi ska ha barnkalas på söndag. Inte så många barn men fyra plus Ture och hans kompis Alex. Men det kommer vuxna, jamoj och farfar, farbror Oskar. Mickan och Ante, Mirjams föräldrar och Saga och Antons föräldrar. Så nog blir vi några stycken. Smhi och Yr säger regn… Måste städa huset mitt i allt. Kan inte ha så många människor i ett skitit hus som detta. Håret! Håret dessutom. Jag har köpt färg men jag har ännu inte hunnit med att göra något med den. Dessutom har jag aldrig tonat håret själv.

Tårtan då?!! Nog ska Tilda ha en sån där jättefin tårta med blommor och fjärilar om jag i flera månader har fantiserat om hur jag ska göra. Har ju typ alla grejjer. När ska jag hinna?

Fredagen kommer, varje kväll har vi jobbat med en uppgift. Efter klockan sju när barnen sover. Huvudet är förstås mosigt eftersom jag oftast kliver upp tillsammans med Ture vid 6-snåret. Men, fredagen kommer och vi smiter upp till Tilda på morgonen. Hon har redan krypit ner i våran säng och vi sjunger ”Ja må hon leva” för henne. Paket har vi med oss och TIldas ögon tindrar.

För varje paket hon öppnar tackar hon så hjärtligt för födelsedagspresenten och sen tar hon nästa.Den bästa presenten var nog ändå hennes cykel. En rosa cykel med lite lila på. Vi tar en promenad efter frukosten och hon är så duktig våran lilla tjej. Snart kommer hon susa förbi alla på två hjul. Men än så länge använder hon sig av fyra.

När vi kommer hem dukar vi ute med grodbakelser och det är så mysigt. Ture sover i vagnen och TIlda myser vid det nya barnbordet. Ett sånt där som bord och bänkar sitter i samma. Av trä.

Myggen kryllar, de är helt fruktansvärt vad mygg vi har. Jag och Marcus bestämde oss för att köpa varandras 32 respektive 31-års presenter redan nu, denna fredag. Jag fick in skattepengarna på kontot denna dag och vi for med hela familjen till granngården. Där köpte vi oss en Mosquito Magnet som fångar alla mygg med hjälp av gasol och oktanol. Den ska klara av en yta på upp till 2000kvm och på tio dagar kommer vi att märka skillnad. Vi slog till. Dyrt men så värt om det fungerar. Efter en lunch på Stigs for vi till Coop Bygg och Tilda fick välja ut lite plantor, sommarblommor, att plantera ut i trädgården. Sen for vi hem och installerade den nya myggdödaren.

Lördag! Shit! Linda kommer hit för att ge mig tips på tårtbygge. Jag har ju ingen tårta!! Jag hann visserligen baka tårtbotten på fredagsnatten. Nu skär jag upp den i tre delar. Gör smörkräm, 1,5 gånger receptet. Gör hallonmousse och en sats jordgubbsmousse. Marsipan köpte jag ett kilo färdig och vit på Stigs. Linda dyker upp efter tre. Hon tipsar om att använda handskar, om hur man sliter och drar i marsipanen för att få den snygg på tårtan. Hur jag ska göra för att få tårtan under locket bra innan marsipanen. Linda far. Jag sitter med hemuppgifterna tills klockan börjar närma sig tio. Nu orkar jag inget mera. Men baka tårta?! Absolut. Jag slänger mig över det roliga. Få dekorera och göra det som syns. Så bra det blir. Går och lägger mig vid tolv. Imorgon är det kalas.

Söndag. Vi har kalas! Allt går så bra. Det är strålande sol och vi kan kalasa ute. Barn som springer och leker. Vuxna som pratar och umgås. Tar igen förlorad tid. Så härligt. Vi fikar och kalasar på min tårta som fick mycket beröm. Kändes kul, men jag var själv väldigt nöjd. Dessutom smakade den väldigt gott också. Tilda var så lycklig. Över att få ha sina kompisar hos sig. Över alla paketen, Skrållan, Stiga gräsklippare, pusselbok, plastservise, massor med såpbubblor. Hon är så artig, tackar alla för presenterna ”Tack så mycket för presenten den är såå fin” Så berättar Stina, Sagas mamma, att Tilda höll sina armar om Mirjam och Saga och utbrister något om att hon är så glad över sina kompisar. Hur gulligt är inte det!!!

Barnen följer farmor hem efter kalaset och jag och maken sitter med mina uppgifter. Från fem till nio. Därefter en liten MC-tur för att eventuellt få mer information om hur jag ska lösa mina sabla uppgifter. Kommer hem efter tio och sitter till strax före tolv. Nu ger vi upp.

Idag har jag renskrivit allt. Nu är det inskickat. Ingen återvändo men förhoppningsvis ett godkänt!

Jag hoppas. Gör det ni också!!

God Natt!