Så har vår bebis blivit stor. Ett år gammal den 16 september. Det var en torsdag och vi firade med bara lilla familjen på kvällen efter jag kommit hem från jobbet. Han fick två paket men hur vi än försökte visa honom vad man gör med paket var det bara snöret som i bästa fall verkade intressant.

Ture slänger sig över… snöret!

På fredag kom mormor och morfar hit på besök. Barnen hade redan hunnit lägga sig men vi satt och pratade en stund innan det var dags att sova. På lördagen var det då dags för nästa paketövning. Presenterna från Sundsvall. Vi trodde att han idag i alla fall skulle förstå lite mer… Men ack så fel vi hade… Inte heller denna gång förstod han vitsen med paket. Han slet en bit papper som han sen gärna stoppade i munnen, för att sen återgå till nån rolig leksak istället.

En kossa han fick av kusinerna

Lördagskvällen bestod i att, tillsammans med kära mor, tillverka tårta. Det var riktigt roligt att pyssla med detta när man har sällskap att diskutera och umgås med. Vid tolv stod tårtan klar och tack vare min kära mor var det inte så mycket stök som behövdes tas undan.

Turetårtan

Ture 1 år 16 september 2010

Mormor har bakat och lagt på smörkräm medan jag dekorerat med små egengjorda sockerblommor

På söndag kom farmor och farfar, Oskar och Ally samt Mickan och Ante. Men nu då! Nu borde han väl ändå ta steget längre och slita lite papper kan man tänka. Men inte… Han brydde sig inte alls om paketen denna kalasdag heller. Men glad över paket och gott fika blev lille Ture så småningom trötter och var tvungen att gå från bordet först av alla.

Ture på sin nya barbabil

Ture vid fikabordet

Tack för en trevlig helg och håll tummarna, för på torsdag kanske han får till det… Vem vet?