Det är måndag förmiddag, jag sitter på altanen i tyggungan och tittar på mina barn. De är glada. De har nyss fått en studsmatta. En sån där stor rund studsmatta med nät runt. En sån där man kan göra sig illa på…

Jag har alltid sagt att en studsmatta ska inte vi köpa. Ska mina barn hoppa får de göra det hos någon kompis. De är för farliga, de kommer bryta benen och göra sig illa. Men så ringde Marcus, hans kollega ville bli av med sin matta. Barnen hade växt ifrån den. Jag vet att barnen älskar att hoppa. Så, nu står den här. Tildas ögon när hon såg den i morse. Oslagbart! Nu gäller det bara att se till att inga ben blir brutna… Men mina barn är glada =D