Surströmmingen hette Oskars

Fredag kväll… igår var det tredje torsdagen efter premiären (första torsdagen inräknad) surströmmingspremiären! Vi som bor på Degerövägen och Strandspåret (förlängning av degerövägen kan man säga) har en trevlig tradition. Varje sensommar har vi en surströmmingsfest. I år föll lotten på oss. Tillsammans med ett par andra grannar, Janne och Agneta, tog vi alltså hand om detta. Man kan tycka att det inte är något märkvärdigt… men så jag har jobbat och stressat runt detta!

I tisdags for jag och handlade inför festen. 24 äter suring och 5 äter korv… Hur många surströmmingburkar går åt? Hur mycket tunnbröd? Hur mycket potatis? Lök? Gräddfil? Smör och ost? Tomater, seretter, glas, tallrikar… allt! Det tog tid och jag ringde Agneta stup i kvarten… Vad väljer jag? Hur mycket? osv… Det är svårt att beräkna och tilläggas ska att jag faktiskt inte brukar äta suring… En varje gång har jag lyckat få i mig men jag är ingen riktig fantast. Och ändå föll lotten på mig att införskaffa provianten… Nåväl efter ett par svettiga timmar med kassakontroll och allt var jag äntligen hemma. Stup i säng.

I onsdags var det dags att sätta upp tältet. Några andra grannar kom och hjälpte till, ska sägas att de även äger tältet vi använde oss av. En timme senare var tältet på plats och det var dags att köra iväg och hämta bord och bänkar. Tyvärr var Marcus sjuk sen i tisdag och mådde inge vidare. Agneta hade (har?) ryggskott.  Lotten föll därför även här på mig, men med hjälp från Janne naturligtvis. När detta var klart vid en halv tio- tio, blev det stup i säng.

I torsdags for jag från jobbet redan vid 15.30. Agneta skulle komma vid 16 och gästerna vid 18. Snacka om att tiden rusar vissa perioder. Tänk så snabbt dessa två timmar sprang iväg. Vi var väl inte riktigt klara exakt kl 18 men nära på. Det blev så fint. Borden var ställda som ett U och man satt bara på utsidan. Därför kunde man se nästan alla och ”borden pratade men varandra”. Serveringsbord i mitten. Massor med ljus, på borden på marken utanför, i taket… så mysigt. Allt blev så fint. Att det därtill luktade så som bara surströmmingar kan lukta och att det överallt blev en massa fiskrens… vad gör väl det =) Jag åt iallafall TVÅ stycken! Och hör och häpna, jag tyckte verkligen att det var otroligt gott! Surströmmingen hette Oskars….

2 reaktion på “Surströmmingen hette Oskars

Kommentera