Idag har varit en dvala-dag… En dag med inget speciellt, bara det vanliga. ”Tråkigt” väder, eller egentligen helt rätt! Kvavt, kvalmigt och hett på förmiddagen.. Senare svalare och till slut kom regnet, om så bara för en halvtimme, men regnet vräkte verkligen ner.. Så skönt!

En skön dag, lite ledsam men så mycket bättre än gårdagen. Igår fick jag reda på om allt det hemska som hände Norge i förrgår och natten mot gårdagen. Bomber och hemska dödsskjutningar… Så ofattbart och så grymt. Tänker på alla de som drabbas på något sätt. Någon mister sitt barn, någon sin pojkvän, en syster eller bror? Kanske är det någon som mister flera? En stor sorg och det blir så verkligt när det händer så nära..  Man vet inte riktigt hur man ska hantera allt det hemska. Diskutera och prata om… fundera och prata mera..

Min mormor valde även gårdagen som sina sista timmar i livet. Hon lämnade oss tidigt igår morse och det blev så tomt.. En befrielse för  henne att få lämna sin sjukdom men en tomhet för oss som är kvar. Träffade henne inte alltför ofta men sista gången var jag hos henne var jag där ensam. Jag hjälpte henne med maten och vi sjöng och åt choklad efteråt. Det var mysigt men även sorgligt att se att hon är så långt borta… Igår kändes det verkligen som att man bodde på helt fel ställe. Helst av allt hade jag velat vara hemma hos mamma och kramats och gråtit. Jag är så tacksam för att hon fick sällskap av Vickis, Jonatan och Åsa i alla fall. Hon slapp vara ensam och idag kommer pappsen hem och kan kramas med mamsen..

Man blir trött efter en sån dag… man har gungat i känslorna, man har gråtit till och från flera gånger hela dagen och man blir helt slut. Så idag var det skönt att bara få vara…

Nja, öser gör det väl inte.. men vad trött man blir när solen täcks av gråa moln och regnet droppar och drippar… Kan ju ha att göra med att jag nu i en veckas tid har lagt mig vid midnatt eller senare och trots detta stigit upp som vanligt klockan 6.30.

Men en regnig dag med bara slapp-göra är ok! Jag behöver inte städa eller diska eller tvätta. Jag behöver inte heller måla panelen till friggen. Idag är det ok att läsa en tidning, eller blogga eller bara inte göra någonting. Ganska skönt.

Vi for med barnen till stan och Tilda fick köpa sig en prinsessklänning. En sådan där rosa med puffärmar och utstående kjol. Så nu har hon lekt prinsessa hela eftermiddagen. Hon känner sig så vacker =)

Sitter i tyggungan.. i skuggan.. Det fläktar lätt och jag är så otroligt glad över att vara där jag är!

Igår firade jag och Marcus 5 år som gifta! Barnen tillbringade eftermiddagen och natten hos farmor och jag och Marcus hade bokat bord på Los Pepes. Spansk restaurang med mycket tapas och gottigott! Börjar nog känna en hel del folk i denna stad, då vi under besöket på restaurangen träffade på fyra sällskap vi känner/är bekanta med..

Maten var underbar och klockan 8 var fortfarande värmen så slående att vi kunde promenera och vara ute ända till halv elva innan man började känna lite svalka i luften. Som att vara utomlands helt enkelt.. Skönt! Vårt femårsjubileum var klockrent! =D

Det är måndag förmiddag, jag sitter på altanen i tyggungan och tittar på mina barn. De är glada. De har nyss fått en studsmatta. En sån där stor rund studsmatta med nät runt. En sån där man kan göra sig illa på…

Jag har alltid sagt att en studsmatta ska inte vi köpa. Ska mina barn hoppa får de göra det hos någon kompis. De är för farliga, de kommer bryta benen och göra sig illa. Men så ringde Marcus, hans kollega ville bli av med sin matta. Barnen hade växt ifrån den. Jag vet att barnen älskar att hoppa. Så, nu står den här. Tildas ögon när hon såg den i morse. Oslagbart! Nu gäller det bara att se till att inga ben blir brutna… Men mina barn är glada =D

Skön dag! Varmt, soligt och lockande.

Efter jobbet for jag och hämtade Marcus. Vi for tillsammans och hämtade trollen på dagis. Hade gett dem nya direktiv i morse. Ture får sova max 1 timma och absolut inte före lunch. Förväntade mig därför en grinig kille som skulle vara supertrött och skrikig. Men möttes av en glad gosse och en söt bustjej!

Vi for hem och medan jag gjorde i ordning maten, plättar (skellefteplättar, vilket vill säga vanliga hederliga pannkakor) var ungarna ute och lekte. Visst fick man springa ut lite då och då eftersom barnen inte riktigt ville vara synliga… Men så blev det mat, mätta i magen gick vi ut igen. Ture och Marcus körde åkgräsklipparn och jag och Tilda planterade blommor. Underbart! När vi kom in blev det dusch och nu är det välling och sen bums i säng. Med GLADA barn! Idag är jag så nöjd!!!

Hoppas på en skön natt också =)

Allting går uppåt och nedåt med jämna mellanrum. Ibland lite mer nerför men ibland en hel del uppför. I slutänden kanske man ändå stannar nånstans kring nollan?

Nu är det lördagskväll och ungarna har precis lagt sig och vi har sjungit ”Gud som haver” Marcus är ute och bygger på husvagnen och jag avvaktar en stund innan jag hade tänkt att gå ut och stöka till lite på gården. Jag menar, vem vill ha kvar skidorna ute, lutandes mot garaget, redo att tas på, strax innan juni? Nä, de ska in i boden.

När min man kom hem natten mellan måndag och tisdag blev jag så glad. Det var lite underligt hur lättad man blir över att han kommer hem. Allt man grunnar på och allt man känner blir liksom bara så mycket enklare och inte lika svårbearbetat. Att veta att man inte står där ensam utan att han finns där för mig och våra barn är så skönt! Han hade haft en underbar helg och gav den fem poäng av fem möjliga. Det är bra betyg det. Min förra helg fick kanske inte ens hälften av poängen, men jag är glad att han fått uppleva några sköna dagar med trevliga polare. Nästa helg blir min…

Efter en hel del funderingar och påtryckningar från min äkta hälft har jag nu bokat in mig på Källan spa utanför Åmliden. Jag åker dit till lunch på fredag och bor där, helt själv, till söndag efter frukost. Det ska bli så skönt. Jag ska ha med mig lite böcker och så sköna promenadskor förstås. Lunch på fredag, därefter blir det ansiktsbehandling och sedan middag. På lördag har jag bokat in en Lavendelkur. Vilken består av turkisk kroppsskrubbspeeling, därefter en kroppsinpackning med lavendelmassage som följs av en skalpmassage med lavendelolja och allting avslutas med en fotmassage. Å så skönt!!! Jag hoppas att jag efter dessa dagar kommer hem med mycket ny energi och ork..

Det ska alltid vara så mycket som följs åt. Dåligt, bra och vanliga saker. Men allt blir till en additionseffekt och ibland pallar man bara inte..

För två veckor sedan hände något fruktansvärt. Sånt som bara inte får hända men som tydligen händer i alla fall. Denna händelse får min familj att tappa andan. De man har närmast sig och som betyder så mycket blir sårade, arga, frustrerade och så lessna. Jag blir själv påtagligt lessen och arg. Dagen efter att sveket som detta handlar om kom i dagen börjar jag mitt nya efterlängtade jobb…

Jag blir hemma tre dagar. Beror det på en vattenparasit som för tillfället härjar i Skellefteås dricksvatten. Eller beror det på någonting annat? Toan är iallafall ett måste och jag kan inte fara på mitt nya arbete. Blodtrycket är för högt, man säger att vi måste hålla koll..

På torsdag börjar jag äntligen och det känns bra. Men allt, verkligen allt, är så nytt. Alla system, och de använder många, är helt nya och det enda jag kan någorlunda är excel. Många nya ansikten och en helt ny värld, gruvornas värld. Mitt huvud blir fullproppat med information varje dag.

Skönt att solen börjar vara upp så länge. Man blir så glad! Dessutom är det verkligen vår nu. Men våren har sina baksidor också. Barnrummet som vi gjorde ”klart” för ett par veckor sedan saknar rullgardin.. Vilket i sin tur gör att mina barn, speciellt Ture, vaknar supertidigt. 4 närmare bestämt.. Suck..

Min lillasyster Victoria kommer och hälsar på. Så roligt och trevligt det ska bli.. Vi ska prata och umgås och må gott. Hon behöver pysslas om. Hennes karl lämnade henne för ca två veckor sedan och hon behöve komma iväg lite. Hon kommer och barnen är supernöjda. Jag är jätteglad att ha henne här och vi umgås. Kvällarna blir förståss senare än normalt, men det gör ju ingenting..

Jobbet fortsätter och Ture fortsätter vakna tidigt. Vi försöker ta hand om varandra och stötta och prata. Kvällarna blir sena och i fredags for både min älskling och min lillasyster bort respektive hem. Jag blir ensam med mina busiga barn. Natten mot fredagen var fruktansvärd. Ture bökar och stökar från två på natten. Vid fyra tar jag upp honom. Han somnar inte om och bara vetskapen om att diskmaskinen inte gått så att nappflaskorna är odiskade får mig att bryta ihop. Vi hjälps åt med barnen och sen far de. Jag tar barnen på dagis varefter jag själv far till ögondoktorn..

En första fråga från doktorn, en vänlig fråga om hur det står till, får mig att tappa fotfästet och jag brister i gråt.

Hämtar barnen på dagis vid halv två. Möts av barnskrik och förstår snart att det är Ture. Han börjar bli trött igen informerar personalen. Han sov 2,5 timmar på morgonen men är nog trött nu igen. NEJ! jag vägrar lägga honom. Han kommer i så fall vakna än tidigare.. Jag åker hem och vet inte vart jag ska ta vägen. Ringer en vännina som bjuder hem oss. Dagen blir faktiskt räddad. Barnen får kompisar att leka med. Vi får middag och jag är hemma med nöjda barn halv sju. Efter lite välling så är de i säng till sju. Pustar ut..

Fyra gånger, fyra gånger har jag tappat greppet och börjat flänna. Jag tappar saker, de bara glider ur händerna på mig.. Jag kan inte se, allt blir suddigare ju längre dagarna går. Doktorns svar på detta är sömnbrist och nackbesvär. Mina ögon i övrigt är friska. Jag behöver sova.. Men när? När ska jag hinna sova igen och Komma igen? Fem år? om fem år är Ture sju och Tilda nio. Då, då kanske man orkar mer…

Tänk vad saker kan förändras på bara ett par minuter… Ena stunden är allt precis som vanligt. Man känner lycka och är tillfreds med tillvaron. Man är lycklig med de personer som står en nära. Så händer något och allt raseras. Man känner sig lurad och kan inte förstå varför… Ilskan som stiger och besvikelsen. Sen kommer en sorg… en sorg över vad som inte längre finns… Förståelsen finns inte. Varför? Varför?